peka-med-hela-handen-pedagogik

Inte trodde jag i januari när jag tog examen att 3 månader senare skulle jag skriva på uppsägningspapper på egen begäran men så kan det gå. och den 29e april är min sista dag och den 2 maj skulle kunna komma nuuu - men två veckor ska jag väl kunna klara av, jag prickar av min kalender på kylskåpet ivrigt.
dock känns det som att jag blev lite straffad av dem och de drog på beskedet så länge de kunde, för de flesta visste utan den som det gällde -mig! men jag lämnar detta ställe men en hel ryggsäck med efarenheter och en säkerhet hur jag vill arbeta som förskollärare. För det faktum att jag gör något rätt är att barnen tyr sig till mig och jag anser att vi tillsammans ska bygga verksamheten. inte att de vuxna står och pekar med hela handen - som jag nu i framtiden just kommer kalla peka-med-hela-handen-pedagogiken och det är ingen pedagogik som jag rekomenderar till er som vill arbeta inom förskolans värld - för den är både tråkig och jobbig och framför allt så märks vuxnas makt över barnen väldigt tydligt och det bildar iallafall en stor klump i min pedagog-mage. 9 arbetsdagar kvar!!

http://www.clker.com/cliparts/5/5/0/c/1195428420486473543johnny_automatic_pointing_hand.svg.hi.png

BY THE WAY - VI VÄNTAR JU PÅ PYRET NU!!!

Snälla, förskolegud

- nu kanske hon har lärt sig en läxa-

haha fy faaan (som ett av baren på jobbet säger hela tiden) för att jag måste åka till ett jobb där jag anpassar min roll som pedagog och förhållningssätt för att jag är rädd att göra fel. Problemet blir ju att jag bemöter barnen annorlunda och sviker dem. Man kanske kan tänka sig att när två nyexade inte vågar säga ja till vissa saker som barnen frågar om för att de är rädda att få en liten klapp på nosen , att det är en tyng arbetsmiljö.

jag har inte pluggat i alla dessa år för att bli hönsad runt men det är sååå dominanta personer så det går lixom inte att rubba. De är så jävla inbitna så det är pinsamt. de skulle behöva göra en pedagogisk kullerbytta.

Hade jag inte min ena kollega skulle jag komma hem och tjuta varje dag - vi har just pratat i telefonen en timma och enbart bara spytt galla.

dock har jag lite ont i hjärtat att lämna en liten pojk som de är ganska orättvisa emot och som jag försöker lyfta när jag är på den avdelningen. inte för att låta för självsäker eller arrogant men jag behövs på den här förskolan men det finns tyvärr inget utrymme för förändring och absolut inte för att bryta rutinerna.

Så nu är det bara att hålla tummarna att jag får sluta den sista april men något skit kommer ju säkert hända så jag måste vara där till 25 maj och då kommer de få se en grinig Johanna. plus att jag kommer bryta ihop, så händer detta är ju ett tips att inte prata med mig då - pisss! Snälla, förskolegud- låt inte detta hända.

-nu kanske hon lärt sig en läxa-

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsnpBulEzNsmj-kM2jFvsYJkdcppIgDC4dLJcznIGRkfkG08cZiwFgKQie4IQyGgsdv29dDT3r9O1n-EKWzLA3Pf9ocj64gaOQv6mvaAsMkae3XD3Q2JHjRVsxp0lX86p89uBsWUm5TdE/s1600/gr%C3%A4s.jpg