solen gick ner jävligt snabbt

Jag har lärt mig en ordentligt läxa, en viktig sådan men känslan av att bli av med sina rättigheter och lite kränkt ligger och osar hos mig nu. Tydligen när man har ett tidsbesämnt vikariat, alltså med ett slutdatum kan jag inte säga upp mig - utan man är tvungen att full följa vikariatet till slutet - om inte chefen hittar någon att ersätta med:

för närvarande ser det inte ljust ut

Jag har just nu världens klump i magen och går till ett jobb jag vet inte har någon framtid och där jag inte alls kan stå för deras arbetsätt men hur mycket jag än vill så kan jag inte sluta för jag har skrivit på till 25 maj - jag är mest besviken och frustrerad på mig själv som inte har kollat upp mina rättigheter och speciellt mina skyldigheter som anställd - i den lilla naiva världen på universitetet så lever alla i de pedagogiska drömmarna att arbeta med barn - skyldigheterna och verkligheten pratar ingen om - så här sitter jag, fast!! faaaaan, trodde verkligen att alla har en uppsägnings tid och chans till att avbryta sin anställning - hur facket har kommit överrens med arbetsgivarna om detta är för mig helt ofattbart, var de fulla eller? Det är ju faktiskt min framtid som står på spel men i den stora världen är jag bara EN individ, ETT problem i ett hav av miljoner.

FAN!



http://pia.sakerochting.se/wp-content/uploads/2009/08/angry-guy.jpg